-Gud såg till att hon gick vidare!

Gunilla Persson till Nöjesbladet

om att dottern sjöng sjuk:

Jag står för det jag gjorde

Nöjesbladet lät Hollywoodfrun Gunilla Persson bemöta påhopp efter påhopp.

– Jag står för det jag gjorde, säger hon.

HOLLYWOOD.

Vanvård av barn. Psykisk misshandel. Hets.

Hon är omtumlad men inte helt förvånad över kritiken sedan hon uppmanat sin sjuka dotter att fullfölja en talangtävling.

– Folk i Sverige gillar inte mammor som hjälper fram sina barn. De gillar inte att barn ska få vara barnstjärnor.

– De tror att hon inte får vara barn. Hon får i allra högsta grad vara barn. Hon har massor av kompisar, leker med dockor, åker till Disneyland. Det är en privilegierad barndom.

De kallar det vanvård av barn och vill att myndigheterna griper in.

– Det var olyckligt att hon var sjuk den dagen. Men efter att hon kräkts upp slemmet i halsen blev hon bättre. Hon ville själv sjunga.

De tycker att det var fel av dig att använda religion för att övertala Erika att sjunga.

– Jag står för det. Det var Gud som grep in och såg till hon gick vidare. Men tittarna fick aldrig se hur glad hon blev.

Är du så säker på att hon kommer att lyckas?

– Om hon får löpa hela linan ut kan hon bli lika stor som Justin Bieber.

Andra läsare hävdar att du projicerar dina egna misslyckade sångdrömmar på Erika. Kommentar?

– Jag har aldrig någonsin velat bli sångerska. Jag vill inte sjunga offentligt. Jag har sångröst men inte alls de sångresurser som min dotter har.

Detta är ett litet urplock av en artikel från den 28/9, efter det att Svenska Hollywoodfruar sänds förra veckan. Såg det programmet, och det i går och ju mera jag läser om henne och ser henne ju mera förbannad blir jag.

Kanske beror allt på att det är en kamera som förföljer dom, eller att Gunilla hela tiden måste visa sig från sin bästa sida. Och beter sig underligt för att dom ska spela in en ny säsong av detta TV program. Kan även vara hur dom klipper ihop allt och hur om vill vinkla det för oss tittare.

Men stackars Erika ser ju inte lycklig ut, ser inte ut att vilja något själv, och jag tror inte hon har nått att säga till om alls. Jag upplever det mera som att mamma säger till vad hon vill, vad hon kan, och vad hon ska tycka. Och framför allt vad hon ska göra med sitt liv.

Själv tycker Gunilla att alla mail och hotbrev hon har fått för att folk reagerar på hur hon har behandlat Erika beror på svenska avundsjukan och jantelagen.

Personligen undrar jag om hon sett sig själv på tv. För har hon det, och hon fortfarande tycker det är något som har med den svenska avundsjukan och jantelagen att göra. Och inte rakt av hennes beteende mot sin dotter. Så vet jag inte, då finner jag inga ord.

Vist är det bra att stötta sina barn, hjälpa dom på vägen mot sitt mål. Men det blir ju så fel. Erika verkar ju inte brinna för det. Utan det verkar mera som om "mamma blir nog ledsen om jag inte vill det här. Hon som är så snäll och hjälper mig, mamma vet ju vad jag vill och vad som är bäst för mig".